Rosornas tid är här

I vår trädgård finns inte så många rosor som jag önskar mig, men det finns skäl till det.

Rosor älskar inte sandjord, snarare tvärtom. De kräver alldeles för stor arbetsinsats helt enkelt i vår jord.

Men de som finns, de står i sin allra vackraste skrud just nu.

Den gigantiska Honunsrosen (utan namn), som numera liknar ett träd med hängande grenar, fanns när vi köpte huset. Dock har vi flyttat den massor av gånger.

De röda Flammantanz gillas av bladlöss och får alltid svartfläckssjuka. Men tippar att det beror på att betingelserna inte är de bästa.

I år har jag dessutom tryckt mer massor av dahlior mellan de två röda rosorna :o

Trångt och grönt, men hoppas att dahliorna löser av rosornas blomning (som är ganska kort).

I den halvmåneformade rabatten finns det endast tre Madame Hardy kvar, och de trivs inte alls. De kanske saknar sina tre röda Ingrid Bergman, eller så är jorden helt enkelt alldeles för sandig och torr för dem.

Som ni kanske förstår av resonemanget ovanför är honungsrosen min favorit, inte så kravställande, får inga sjukdomar och doftar gudomligt.

Flammentanz är vacker men saknar doft.

Jag avslutar med den vackra Madame Hardy, som jag faktiskt önskar att den ville trivas. Det är en gammal doftande sort och jag tycker blommorna är de vackraste man kan tänka sig.

Till hösten ska hela den halvmåneformade rabatten få sig ett lager kompost, gödning och löv. Sen får vi se om växterna trivs bättre :-)

Ha en fin fortsättning på veckan <3