Åke på myren föddes i början på 1900-talet, på 30-talet köpte han en bit torvmosse och en stor bredbladig spade för att bli torvfabrikör.
Torven bröts och "berikades" för att bli gödningsmedel. Torven var hård precis som konkurrensen och Åke byggde sin egen rivmaskin som drevs av gamla uttjänta bilmotorer.
Under efterkrigstiden blev bilen lite av "var mans egendom". När bilarna gav upp hamnade många övergivna inkörda i skogarna. Samtidigt började Åkes bilskrot bli omtalad.
Verksamheten med bilskroten växte och torvbrytningen minskade. Åke blev expert på olika modeller och reservdelar från olika bilar blev eftertraktade. Åke tömde bilarna på oljor, batterier och annat miljöfarligt.
1974 köper Åke sin sista skrotbil och verksamheten består sedan bara av försäljning av reservdelar.
I slutet på 1900-talet så beslutar kommunen att alla bilvrak på mossen ska rensas bort och forslas till en auktoriserad återvinningsindustri.
Men efter många protester och mycket bråk beger sig de beslutande i kommunen på en vandring på myren bland de gamla karosserna.
Kommunen backar slutligen från sitt krav och bilvraken får ligga kvar.
Om du blir lika nyfiken som jag var, ligger bilkyrkogården i Ryd, Tingsryds kommun.
Bilkyrkogården är alltid öppen och har inga avgifter. Grova skor och kläder efter väder rekommenderas.
Ha en fin fortsättning på veckan <3
1 kommentar:
Ser inte värst vacker ut. Vi har varit på en liknande tror det var i Värmland någonstans, minns inte riktigt. Konstigt att det får vara så i naturen. Tur att oljor och annat farligt tagits bort ändå. Kraaam Pia
Skicka en kommentar