Här är den ju, den där nödvändiga trappan som tar oss från groventré till marknivå.
Den där trappan som oroat oss och ställt till med så stort förtret.
Den där trappan som fått sin dom, inte är reparerbar utan måste tas bort och ersättas med en ny.
Själva trappan kan nog blir kvar, men den långa balkongen som hänger ut över garagenedfarten måste tas bort och ersättas. Det gamla soprummet under trappan måste göras om precis som den vänstra muren.
Trappräcket ska försiktigt kapas bort och återmonteras när allt är klart igen.
Vi vill inte förändra intrycket av huset utan förhoppningen är att den nya konstruktionen visuellt ska upplevas lika som befintlig lösning, men givetvis vara stabil.
Det är inte bara trappan som påverkas utan även rabatten som vi gjorde för några år sedan. Rabatten ska tas bort, men materialet tänker vi återanvända på några olika sätt.
Torvkanterna och jorden gräver vi upp och återanvänder vid våra rododendron.
Perennerna placerar vi ut på lite olika håll i trädgården, något kanske till och med hamnar hos andra behövande eller i värsta fall på ristippen.
När hantverkarna är färdiga lägger vi gånggrus där rabatten varit. Vi får på så sätt en helt skuggig sittplats för sommarens varmaste dagar nära köket och en plats för skuggälskande krukväxter.
Eftersom det ska gjutas och muras på plats får vi först invänta värmen och frostnätterna måste vara över, men sen så……
Avslutningsvis vill jag dela med mig av några tänkvärda ord jag fick med mig på vägen häromdagen:
De lyckligaste människorna är inte de som har det som bäst, utan de som på bästa sätt använder det som de har.
Ha en fin fortsättning på resten av veckan.