Oj, vad jag har varit nervös!
Dopklänningen syddes av svärmor till makens dop, sedan döpte vi Oscar och Emmy i samma dopklänning. Senast vi använde den var 32 år sedan, var tog den vägen sen?
Dopklänningen hängde, som tur väl var, på svägerskans vind. Där den varit de senaste 27 åren efter att barnens kusiner döpts i den.
Jag ska erkänna att jag var mycket tveksam till att den skulle gå att få benvit igen. Googlade och googlade, kom fram till att galltvål kanske var lösningen på problemet.
Det var det!
Två blötläggningar i ljummet vatten med ohemula mängder flytande galltvål och många sköljningar senare var klänningen i ett mer presentabelt skick. Men skrynklig som aldrig den.
Det visade sig att innerklänningen och mössans foder inte var bästa kompis med vatten :o
Efter timmar av pressning med fuktig och torr duk har fodret fått tillbaka sin glans .-)
Några revor i spetsen är lagad och knäppningen fungerande igen. Redo för nästa dop <3
Onsdag och jag är fortfarande sjukskriven, ordinerad sånt som är kul och gör mig glad, varvat med utomhusvistelse.
Ha en fortsatt fin vecka <3
1 kommentar:
Åhh vilken fin dopklänning, med mössa och allt. Hoppas du känner dig piggare när du får ta det i den takt. Göra roliga saker och sånt man behöver. Tänk att det ska behöva bli så här, att folk brinner upp av stress. Usch! Kul med sådder och pyssel. Ha det fint och ta hand om dig. Kraaam Pia
Skicka en kommentar