Jag har alltid varit svag för blått.
De blåaste blåa är väl ändå de skira småklockorna. Små, skira och ändå så tuffa där i dikesrenarna.
Om, om jag hade en naturtomt skulle ingenting, ingenting kunna hindra mig från att så in klocka efter klocka :-)
Semesterlunken fortsätter med de skönaste vyer.
Ha en skön fortsättning på resten av veckan <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar