Vi små människor brottas med sådd och planteringar men ibland får naturen till det utan hjälp :-)
Världens minsta, men det är en strålande glad solros, sådd av fåglarna, och den har ännu inte tagits av herr Frost.
Nästa år ska de stora, tunga, betongkrukorna få flytta. Just nu står det en i varje "runt hörn" i grusgångarna in till stora entrén. Eftersom de står i gruset är de i vägen vid gräsklippning och myrorna trivs som fisken i vattnet i de torra och väldränerade krukorna. Men, som sagt, nästa år ska de flyttas in närmare huset och förses med perenner eller någon slags buskar som klarar livet i kruka.
Onsdag och livet går vidare i ett allt snabbare tempo. Svårt att hinna med bara, börjar känna mig som den där som missar bussen hela tiden :o Dessutom med ryggskott, så springer efter bussen gör jag inte, utan ligger mest pall på golvet :-(
Ha en skön fortsättning på veckan <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar