Nu mognar våra äpplen, lite oförberett, nästan en månad tidigare än normalt.
Mycket äpplen är det också, i våra gamla fina träd, mycket men små. En del är angripna men de flesta är fina.
Först ut är en sort som vi inte lyckats namnge, men de är både vackra och jättegoda. Med största sannolikhet är det Sävstaholm, men det kan också vara Gyllenkroks Astrakan som är väldigt snarlik.
De följs av Gravensteiner, kungen bland äpplen om ni frågar mig :-)
Det nyplanterade Signe Tillish, har ungefär samma mognadstid som Gravensteiner.
Det tillika nyplanterade Amorosa kommer strax efter.
Allra sist ut i mognad är det klassiska juläpplet Ingrid Marie.
Jag funderar som bäst på vad man gör med några hundra kilo äpplen, i år har jag tänkt att vägra kasta användbar frukt. När träden ansträngt sig så, trots århundradets torka, tänker jag tacksamt ta emot all frukt.
En del ska bli kakor, mos och kompott. Men en stor andel ska också blir till den lyxigaste must, en ny råsaftcentrifug (modell större och kraftigare) är beställd. Jag väntar med iver och ser verkligen fram mot att ersätta morgonjuicen från butiken med äppelmust från våra egna träd.
Jag hoppas att jag även ska kunna lyckas med cider och äppelcidervinäger, men det är ett större projekt och kräver massor av påläsning och googling.
Sen måste jag ju bra avsluta med några persikor, de är små (som plommon), men äntligen har vi frukt igen på vårt lilla träd. Sorten är frost, en riktigt härdig och tålig en.
Ha en härlig fortsättning på resten av veckan <3
