Det märks att hösten är i antågande, hela den medelhavsinspirerade trädgården börjar se trött och hängig ut. Men jag kan inte anklaga den, det har varit dåligt med både näringstillförsel och ogräsrensning.
Det verkar ändå som jag gjort någonting rätt, krukorna levererar som bara den. Potatisblommans blomning är ju kortvarig och har gett sitt men pelargonerna fortsätter att leverera.
Den pampiga boungavillean från svärmors trädgård blommar något fantastiskt.
Den minsta av hibiskusarna, tillika det senaste tillskottet i hibiskusfamiljen, har precis som sina större vänner redan gett upp blomningen. Även hibiskusen kommer från svärmors trädgård.
Nu till helgen lutar det åt att de känsligaste krukväxterna kommer att flyttas ett steg närmare den trygga inomhusmiljön. Men först ska krukorna saneras och bladen duschas fria från eventuella ovälkomna gäster.
Avslutar krukväxtkavalkaden med en blomma som mest påminner om en helt annan årstid.
Jag ställde några av mina amaryllisar på sommarviste i skuggan bakom alla andra växter, de tackar verkligen på ett trevligt sätt :-)
Efter en startvecka efter semestern som har varit jobbig, på mer än ett sätt, är jag tacksam för att det är fredag :-)
Ha en helt underbar avslutning på veckan och en fin start på helgen.
Tjingeling
3 kommentarer:
Ja jag ska väl också ta tag i alla sommarblommor denna helg...kanske...beror på väder och vind! Märklig vecka detta, håller med om att det är skönt att det är fredag!
Fina bilder du bjuder på som vanligt...
Kram från Titti
Hihi det är nu man märker var man har slarvat med både det ena och andra. Man kan inte hinna allt vet du väl. Vad kul att få ta hand om andras växter och fe dom ett fortsatt liv. Sånt gillar jag.
Ja du det börjar allt bli dags för höststädningen av olika slag nu. känns lite kluvet tycker jag, väntar än på fina dagar i sept.
Lite regnskurar idag men nu sol så jag får väl inte klaga. I morgon drar jag söder över på dagen hoppas det är fint väder där.
Ha det gott i helgen
kram Meta
Amaryllisen har verkligen gillat uteläget och kommit in i sin naturliga rytm. Hur konstigt det än känns med blomning nu kan man ju inte annat än älska dom!
Allt gott
/Anette
Skicka en kommentar