Värt allt slit

Det är dagar som dessa, som gör det värt allt slit.

Det är minsann ingen dans på rosor att ha en stor trädgård, men ska sanningen fram så njuter jag av varenda värkande led när jag fått vara ute en dag i trädgården.

De stora äppelträden står i full blom och jag önskar jag kunde få lägga mig under dem och bara lyssna på alla flitiga insekter.

Finns det något underbarare?

Rosekvitten under ett av de stora äppelträden blommar som tokig.

Bokplantorna i bersån börjar få små, små löv.

Åh, ja just det, Mahoniahäcken i bakgrunden klarade inte vintern. Precis som en av lagerbuskarna i lagerhäcken.

Den lila bondsyrenen är på god väg och doften kommer så sakta smygande.

Gullvivorna i gräsmattan tackar snart för sig och det kanske är bra. Det är hög tid att klippa gräsmattan.

En och annan trädgårdsviva står också fortfarande i blom, de börjar ju i regel blomma mycket tidigare än gullvivorna.

Avslutar bildsvepet med en bild från kaosrabatten. Jag tror bestämt att tidlösan håller på att ta över helt med sina enorma bladrosetter. Bondpion i knopp, samtidigt som de illgula tulpanerna snart slår ut tillsammans med allium.

I dag för 17 år sedan gjorde jag mitt första, nervösa, inlägg på blogger. 4 910 inlägg senare och jag skriver fortfarande om min och makens vardag i Villa Davidsson.

Ha en fin avslutning på helgen och en härlig start på veckan <3