Jag har ju skrivit det tidigare, att det är torrt i vår del av Sverige, väldigt torrt.
Många ute på landsbygden, med enskilt vatten och avlopp, har fått sina grävda brunnar torrlagda. Betet har varit dåligt, ensilage och höskördarna en bråkdel av det normala. Har man djur är det en smärre katastrof och för med sig massor av extra arbete.
Vissefjärda ligger längs Lyckebyån, ån som rinner ut i Lyckeby/Karlskrona, ån som också förser Karlskrona med dricksvatten.
Eftersom vår andra trädgård, golfbanan, är anlagd längs Lyckebyån har vi kunnat följa vattennivån under året. Från låg, till lägre och lägst.
I helgen körde vi en runda runt Törn och Törngöl, som är ett av tillflödena till Lyckebyån. Det var riktigt skrämmande!
Båtarna ligger väl förankrade, långt, långt upp på land och det är bara sten så långt ögat når.
Visserligen har kvarnen redan förlorat sin mjölnare och sitt vattenhjul, men det är inte mycket kraft i vattnet och kvarndammen är nästan torrlagd den också.
Flödet mellan Törn och Törngöl har decimerats till en rännil.
Tyvärr tror jag inte att lägstanivån är nådd ännu, men det är inte långt kvar.
Jag menar när vattnet inte kan rinna längre av sin egen kraft, då rinner det inte längre ut ur sjöarna.
Jag håller verkligen tummarna för en regnig höst, en riktigt snörik vinter och en blöt vår. Vi behöver vatten, massor av vatten.
Ha en härlig fortsättning på resten av veckan <3
1 kommentar:
Hej!
Vill tacka dig för att du skriver om vår vattenbrist, en katastrof är nog inte att ta till överord. Jag själv bor i Sörmland, på landet med egen brunn, och här på ostkusten har vi drabbats hårt av utebliven nederbörd åtminstone de senaste fem åren och det blir bara värre.
Att vi har brist på rent vatten i vårt land verkar vara en väl bevarad hemlighet, i alla fall ett budskap som inte nått den stora allmänheten.
Hälsningar
/Gunilla
Skicka en kommentar