Nu måste jag ju erkänna att det inte är den röda Flammentanz som doftar så fantastiskt i trädgården.
Det är den underbara Madame Hardy som sprider sin doft i kvarteret, nästan självlysande är hon dessutom.
Flammentanz har karminröda fyllda blommor i klasar. Blommängden kan vara nästan galet stor. Den slår ut sin första knopp i slutet av juni och blommar oavbrutet hela juli. Bladen är gröna och matta eller lite glänsande. Ibland fylls plantan av nypon efter blomningen.
Flammentanz har ett kraftigt växtsätt, först rakt upp och sedan med bågböjda grenar. Höjden landar någonstans mellan 3 och 5 meter. Härdig till zon 6. Den angrips sällan av skadesvampar och bedöms allmänt som en mycket frisk ros.
Madame Hardy är en historisk busk-/parkros med välformade tätt fyllda blommor, vita till krämfärgade med grönt öga. Rosen har ett vackert växtsätt med ljusgrönt bladverk och blir ungefär 150 cm hög och 120 cm bred. Den har en härlig frisk doft av citron och lime. Härdig till zon 5-6. Framtagen av Eugéne Hardy, 1832. Han uppkallade den bästa av sina rosor efter sin hustru.
Sen måste jag ju bara bjuda på en bild av clivian, jo jag vet den har sett sina bästa dagar och stod på högen till tippen. Men blomman! Bara blomman gör ju att den får sig en andra chans.
Jag har haft den i säkert 35 år, ett minne av min mormor.
Ni vet ju sen tidigare att jag minns nära och kära som gått vidare med hjälp av växter.
Clivian kom till mig när mormor konstaterade att hon inte kunde ha den med sig när hon flyttade från huset.
Tyvärr fick den sköldlöss som så många andra av våra växter förra året. Den överlevde 6 minusgrader utomhus så nu tycker jag att den förtjänar en chans till.
Sprit, ny jord och ny fin kruka så kanske .....
Måndag, måndag i midsommarveckan och fem veckor kvar till semester. Lite för tidigt att börja nedräkning. Men snart, snart börjar även jag att räkna ner.
Njut resten av veckan <3
