Leva med kronisk migrän

Var beredd på lång text och ovanligt utlämnande inlägg!

Jag minns exakt när jag fick mitt första migränanfall, 6:e augusti 1973 och min ena lillebror fyllde fem år. En varm dag med jättefint väder, vilket gjorde att de flesta trodde jag fått solsting helt enkelt. Min svåra huvudvärk fortsatte under skolåren vilket också innebar att jag missade en hel del undervisning på grund av att jag låg hemma i ett mörkt rum med en våt, iskall handduk över ögonen.

När jag var 23 hände något! Jag hade varit på träningsläger i Finland och blev sjuk som attan när jag kom hem. Sjukvården misstänkte smittsam hjärnhinneinflammation och jag blev inlagd på isolering. Jag hade turen att få träffa rätt läkare, efter alla undersökningar och intervjuer som gjordes blev jag utskriven med ett recept på migränmedicin. Läkaren konstaterade kallt, ”Så här kan du inte ha det, hör av dig om det inte hjälper”.

Livet gick vidare, jag blev sambo och vi flyttade till Småland. Vi blev gravida och plötsligt var migränen borta! Ett helt nytt liv! Tyvärr varade det inte för evigt, utan migränen kom tillbaka med förnyad styrka efter avslutad amning med barn två.

Jag hade turen att hitta en privat specialistläkare på migrän i Växjö och han hade vänligheten att vilja ta in mig på sin patientlista. En tid med experimenterade inleddes och slutade med att jag både fick förebyggande medicinering, nässpray för de lätta anfallen och sprutor mot de värsta migränanfallen. Jag kunde i princip leva ett normalt liv med jobb, träning och familj. Givetvis missade jag fortfarande en del arbetsdagar och träningstillfällen för att lägga mig i det mörka rummet.

När jag sedan kom i klimakteriet hände så återigen någonting, när jag bytte hormonspiral mot p-stav. Migränanfallen blev färre och svagare i styrka. Så pass att jag kunde sluta med den förebyggande medicinen och plocka bort sprutorna.

Hoppet kom tillbaka! Är det så här livet kan vara!

Men säg den glädje som varar, menopaus, p-stav ut och migränen är tillbaka på en nivå som inte är hanterbar. Med ett pressat och stressat jobb blev det till slut droppen som fick bägaren att rinna över, jag blev sjukskriven för utmattning för lite mer än ett år sedan. 

Visserligen är jag tillbaka på heltid sedan september, men varje vecka är ett kämp med migrän 3-5 dagar i veckan. 

När jag blev sjukskriven hade jag sådan tur att jag träffade en ST läkare som bryr sig, följer regelverket och jag har till slut fått en remiss till neurologen i Kalmar där det numera finns läkare som specialiserar sig på migrän.

För tre veckor sedan var jag på neurologen och det diskuterades olika behandlingar mot kronisk migrän, vi var överens om att starta upp en behandling med botox. Var tionde vecka ska jag få 35 stick i panna, tinningar, hårfästet bak, nacke och axlar.

För två veckor sedan fick jag min första behandling, nu får framtiden utvisa om det har avsedd effekt eller om det blir någon annan behandling som får ta vid.

Om du orkade läsa ända hit önskar jag dig en fin fortsättning på veckan <3